(ur Människor och miljöer i Skelleftebygden under 1800-talet del 2
av Ulf Lundström)

 

Forsbacka

Bondsonen Anders Johansson från Krångfors ansökte 1835 om att få upparbeta ett nybygge på kronoallmänningen mellan Medle by, samt Krångsvarvets, Norrströms och Holmfors krononybyggen. En syn hölls den 12 oktober samma år av kronolänsmannen C. J. Moritz, med biträde av Olof Eriksson i Degerbyn och Olof Jakobsson i Finnfors. Landshövdingen hade utfärdat en syneremiss den 1 september 1834.

Tomt och bostad utsynades på norra sidan av Skellefteälven mellan Krångsvarvets nybygge och Bomansforsens kronofiske. Platsen låg vid Norsjös sockenväg. Åker fanns vid bostaden och bestod av sandmylla där det växte gran och lövträd. Åkermarken, som uppgick till åtta tunnland, lutade mot söder och öster och ansågs bli tämligen frostfri. Nordväst om bostaden fanns åkermark till åtta tunnland som kunde bli gräsbärande, det vill säga lägdor eller lindor.

Röjningsland fanns intill åkern vid bostaden, och beräknades efter röjning ge tre och en halv skrinda årligen. Nordost om bostaden på Klövermoran fanns sju skrindor hö. Röjningslandet på Vidmoran ansågs kunna ge tre skrindor årligen, och Bäckänget fem och en fjärdedels skrinda. Stavbäcksmoran låg söder om Skellefteälven mellan Krångfors och Gråbergs områden samt norr om Stavbäcken intill Klutmarks avvittrade äng. Där kunde man bärga 15 skrindor årligen. Totala avkastningen uppgick till 31 och tre fjärdedels skrinda.

Medle byamän protesterade genom Anders Olofsson mot utsyningen. De kallade platsen för Svarvet. De menade att nybygget gick för nära Medles skatteområde eller inom deras upphuggna skogslinjer. Anders Olofsson hade inte med några papper som kunde styrka dem som berördes av nybygget. Bostaden var utsynad en och en kvarts mil från Medle, varför synemännen menade att protesten var utan värde, och att de protesterande bara ville bara hindra en nyttig anläggning, som möjligen inskränkte Medles mulbete på allmänningen vid Medles fäbodar som kallades Klemetsboda.

Lägenheterna rymdes inom två skiften, varav den huvudsakliga delen låg på norra sidan av Skellefteälven tillsammans med skog och betesmark, och på den södra sidan låg Stavbäckmoran. Kvarnställe fanns i Klöverbäcken, mulbetet var tillräckligt, liksom timmer och vedbrand till husbehov. Anders Johansson begärde att få idka husbehovsfiske nedanför Bomansforsen efter sik och harr. Platsen var belägen 2 1/16 mil från sockenkyrkan, 3 1/16 från lastageplatsen Bockholmen och 10 1/16 mil från staden Piteå. Synemännen menade att tillgångarna var tillräckliga för ett nytt hemman och tillstyrkte ansökan. Anders Johansson begärde att nybygget skulle få namnet Forsbacka.

Landshövdingen godkände nybygget i en resolution av den 6 november 1835, och bestämde att nybyggaren skulle odla för minst 18 riksdaler banco årligen. Anders Johansson skulle slå sig ner på nybygget senast 1839.

 

Text ur Människor och miljöer i Skelleftebygden under 1800-talet del 2 s 846-848 © 2008 Ulf Lundström, Kulturgräns norr, Umeå universitet (publicerat med tillstånd av författaren)

Till startsidan